Jag älskar Zlatans framgångar.
Jag älskar at följa Zlatans lag och kan villigt erkänna mig vara en s k Zlatanfollower.
Inte olikt jag var med Kevin Keegan då jag var i 10-års åldern.
Jag höll på varje lag som Keegan hamnade i, tyvärr slutade det med att jag blev Southhampton fan. Newcastle blev aldrig min grej.
Tillbaka till Zlatan, jag ser mig själv alltså hoppa från lag till lag dit vår fotbollshorande storstjärna slår ner sitt säte i. Barcelona ligger numera inte direkt högst upp på listan över lag jag gillar om jag så säger. Jag vet att det är oerhört barnsligt och inte speciellt fotbollsfansaktigt, men det skiter jag i.
Zlatan är grym och jag gillar att följa honom, men …
Det är ett stort jävla fett MEN just nu.
Jag gillar inte det jag ser. Det viftas och gnälls lite väl mycket nu.
Zlatan har fått den positionen han vill ha, men han använder den dåligt.
Han ser ut som en jävla diva och gnäller för mycket på sin lagkamrater.
Svensk press behandlar detta som ett tecken på hans vilja att vinna … no shit!
Känns som att ingen vågar konfrontera Zlatan riktigt längre.
Rädsla för att han skall gå all in mute igen?
Rädsla för att han skall droppa landslaget igen?
Jag är rädd för att hans lagkamrater snart får nog av hans gnäll (speciellt då han inte kan ta samma tillbaka se:matchen mot Parma). Var är det där leendet som visar att han är kung och har roligt på planen. Jag vill se det nu i CL annars är det tack och adjö igen.
Med gnäll och viftningar kommer Milan inte vinna Champions League.
Etiketter Ibrahimovic, Milan, zlatan
